Nu är jag tillbaka efter ett rätt så långt brake.. I alla fall idag. Jag är väldigt stressad så jag försöker få bort tvånget med att vara inne på internet men det går inte så bra. Om jag bara kunde koncentrera mig på uppsatser och prov istället för facebook och bilddagboken så skulle jag få så mycket mer gjort. Jag är en person som när jag blir stressad så sätter jag mig ner och gör ingenting, jag bara kopplar bort allt och tittar på tv/sitter vid datan. Jag vet inte hur jag ska ändra på det eftersom jag bara hatar att vara stressad. Ju mer jag väntar med saker desto mer stressig blir jag så det är ingen bra lösning. Jag har 2 engelskauppsatser, en ska vara inlämnad imorgon och en sista mars, jag har projektarbetet som ska vara i princip klart till sista mars, jag har en avelsuppsats som ska vara klart till sista mars och dessutom har jag massor med kompliteringar till psykologin eftersom jag aldrig är där... jag har bara lust att SKRIKA men jag bara orkar inte sätta mig ner för att göra saker, jag bara orkar inte.. Kan ingen komma hit och skriva allting åt mig ? helst ett MVG-barn:) Sen när jag är stressad så äter jag- det är inte bra! Jag vill ju gå ner i vikt så jag kan ha en fin studentklänning, jag vet inte hur jag ska göra. Funderar på att ringa ungdomsmottagningen och få tid hos deras psykolog. Jag skäms inte för att skriva att jag behöver sådan hjälp, inte ett jävla skit för det är så himla många ungdomar som skulle behöva göra det eller redan gör det så varför ska jag sitta här och ljuga och säga att jag inte behöver det? Det finns ingen anledning till det, jag mår inte bra just nu och att skriva det på bloggen är som att säga det till någon som kanske egentligen inte finns. Det är som att få ur sig saker som man annars inte vågar säga. Så om ni är rädda för att folk ska tycka att ni är konstiga för att ni behöver hjälp på något sätt - 1. Skit i vad andra tycker, du ska må bra det är viktigast.

2. Du är inte konstig, det är så många ungdomar som går i skolan som mår lika dåligt, om inte värre.

Idag var jag i ridhuset och tränade dressyr med Ettan, utan tränare då:) Det gick såååå himla bra! Hon var jättefin och jag behövda bara ta ut foten ur stigbygeln 2 gånger x)  Jag hade lite problem med öppnan i början men sen hjälpte mamma mig och då vart hon jättefin. Jag var tvungen att få henne att tvära mera. Hon böjde bara på halsen och då ser det ju ut som om man gör en öppna men det är ju inte så lätt^^Jag gjorde sen lite skänkelvikningar och det gick väl lite sådär. Hennes rumpa gick före hela tiden men jag fick väl till någon bra skänkelvikning i alla fall. Sen är det ju de där med att rida in i galopp och göra halt. Jag måste ju samla ihop henne mer för att hon ska sätta sig ordentligt. Annars blir det bara att hon blir jättelång och galopp-trav-skritt-halt och det ska vara galopp-halt. Det tränade jag på och fick till 1 bra halt men ingen av de på rakt spår. Där bara gick hon i sidled när jag försökte samla henne. Åhh vad jobbigt men jag får ta det med Annette på lördag:) Och ryggningen måste jag också ta med Annette eftersom hon stretar emot så himla mycket. Fick faktiskt till två bra ryggningar idag:D Det kanske inte var 7:or eller 8:or men godkänt var det i alla fall:)   

imorgon ska jag rida ut. Pratade med mamma och kanske kan rida ut själv imorgon. Det är faktiskt skönt att rida ut själv ibland, det är så lugnt och man sitter där med sina tankar och får göra vad man vill utan att fråga personen bredvid om det går bra. Det jag är lite orolig över när jag rider ut själv på helgen är dessa DÅRAR TILL SKOTERFÖRARE! Det är ju så jävla läskigt när de kommer i 180 utan att sakta ner. Då får man ju helt enkelt hoppa av hästen, så är det ju bara. Sen kanske jag tänkte ta lite dressyr på åkern också men vi får se. När vi rider ut så blir ju ettan knappt andfådd eftersom vi inte har så långa vägar att rida så man kan ju göra både och på henne:)

Imorgon kommer Cilla och Markus hit. Markus ville tydligen se hur vi bodde så det går ju bra:D han har ju velat sett Ettan också och ville rida henne. Han kanske får prova imorgon om jag rider när de kommer. För mig spelar det ju ingen roll. Det är ju bara en gång liksom:)

Aja nu ska jag sooooova.. Eller ja jag ska kolla bdb och fb ofc :)

Jättesnygga transportskydd nu till salu

Endast provade. Finns i strl Full och Cob För ENDAST 450 kr för både fram och bak. Säljes pga att hästen inte kunde ha dem

Frakten betalas av köparen

Kontakta mig genom att kommentera bloggen eller maila mig på Halloonsodaa@hotmail.com :)

I tisdags gick jag inte till skolan eftersom jag inte vet hur jag ska göra med psykologin och inte vill jag prata med läraren om det heller. Jag bara orkar inte ta tag i problemet... Igår var jag hemma för att hovslagaren skulle komma men han kom inte-.- Hans fru hade tandvärk och de hade bara en bil tydligen. Men han kanske skulle komma på onsdag och då får Ettan snösulor<3 så då slipper man dessa snöstyltor:D Yey:D Sen idag var jag hemma eftersom tågen var inställda. Idag ville jag verkligen åka. Känner att jag måste gå till skolan nu även fast det har varit skönt att vara hemma nu när jag känner som jag känner. Men idag var det ridning och hade velat visa att jag har utveckats men får väl ta det någon annan dag då..

Hade tänkt rida idag eftersom det inte blev någon igår MEN vad händer inte då? Jo Snöööööstorm typ.. Okej inte riktigt men man har ingen lust att rida när det kräksnöar ute-.- Det slutade snöa vid typ halv 4 och då var det ju nästan mörkt.. Kul kul.. Inte riktigt men imorgon blir det förhoppningsvis ridhuset. På lördag och söndag SKA jag rida ut så hon får gå ute också och inte bara i ridhus. Får så dåligt samvete:( Dessutom så ska jag berätta något förjävligt. Jag ville verkligen tävla på Gimo den 28 mars men nu är det så att mamma ska börja rida lag och då har hon tävling då!!! vadå otur????? Mitt projektarbete kommer att gå åt skogen helt-.- Jag kommer att få IG.. Det finns ju förihelvete inga tävlingar här omkring. Hatar det, hatar det!!

Aja. Nu ska jag göra något vettigt. Funderar på att läsa en bok som är sååååååååå bra. Den handlar om den lodräta sitsen. Bäst är den:) Lägger kanske upp en bild på senare men bilderna ligger fortfarande kvar i kameran:)

Nu har jag inte skrivit på 2 dagar men jag har tröttnat på internet om jag ska vara ärlig. I måndags kom jag hem kl 9 efter ridning och allt som ska göras. Och då hade jag inte ätit ännu så gick och la mig efter den så kallade middagen. Igår var det samma sak så därför har jag inte skrivit. Men jag har även tröttnat på internet och jag vet inte varför. Man kan hitta personer att prata med på internet, som är ärliga men jag antar att jag vill ha det i det "verkliga" livet också och därför har jag tröttnat.

Idag började dagen bra. Mamma och pappa skulle inte komma hem förren vid 8 på kvällen och det skulle ju bli jätteskönt. Men vid 2 så gick jag ut och skulle rida och som vanligt gick Ettan iväg och ville inte komma in. Hämta kraftfoder men hon kom i alla fall inte. Alla andra fick havre men hon vände ryggen till och gick. När Ida hade gett upp och gått in i stallet så fortsatte jag att försöka men utan framgång. Jag blev så frustrerad och arg att jag satte mig i höspillet och grät. Men framför allt så tror jag att jag blev ledsen. Jag tror inte att de flesta förstår men Ettan är min bästa vän, någon jag kan lita på och som alltid finns där att prata med även fast hon inte kan svara. Men hon gick iväg. Hon vände ryggen till och gick. Och på senaste tiden så har jag känt att hästarna är de ända jag kan gå till men idag kunde jag inte ens göra det. Det gjorde ont. Jätteont. På hästryggen är jag så trygg som jag känner att jag någonsin kommer att bli och just idag tror jag att jag behövde den terapin men jag fick den inte. Jag kände någonting som jag inte känt på väldigt länge om inte aldrig, jag kände mig helt ensam. Det var ingen där. Många ser mig nog som en väldigt öppen människa men även om jag berättar saker så visar jag sällan de känslor som jag egentligen känner.

Anledningen till att jag skriver det här är för att jag vill få ut det ur mitt system. Jag vill inte ha det kvar längre. Det är inte för att få tröst på något sett eller att klasskompisar ska komma och fråga hur jag mår utan för att jag helt enkelt vill få ut och hoppas att det lämnar mig. Jag tror dock att det kanske kommer att ta ett tag att få ut det.

Jag kommer ihåg när jag gick i grundskolan. Allt var så enkelt, även om man inte tyckte det då. Jag skulle helst av allt bara vilja spola tillbaka till när jag gick på Örbyhus. När jag visste att jag hade stöd och någon att gå till om jag var ledsen. Just nu känner jag inte att jag har det..

Som jag skrev så vill jag inte att folk kommer fram till mig i skolan och börjar fråga frågor för det skulle bara bli väldigt jobbigt. jag vill bara få ur mig det här och sen aldrig mer nämna det... Tror det är många tonåringar som känner såhär, det är inte bara jag..